Vardagens änglar

 
Satte verkligen fart på skolans administration i måndags. Fick ju veta i fredags att jag inte kunde spela sport och därför var det ingen idé att gå på uttagning. Dock i måndags sa världens snällaste rektor att han skulle kika in i det och kontaktade distriktet, kontaktperson och min organisation. Helt klart min favoritperson!
 
Sa till och med till honom:
Me: Mr Mooney, you really don't have to do this!
Mr Mooney: Olivia, You are worth every single bit of work! I will help you! ♥
 
Hann dock aldrig till uttagningen på grund av massa pappersarbete, utan tittade istället - vilket jag var ganska glad för i slutändan. Det verkade... jobbigt haha. Fick i alla fall lite panik att jag missade det & sprang in till kontoret, stressad till tusen. Vet ni vad han säger då?
 
Mr Mooney: Olivia, you are special! We will make this work & if this is the biggest problem we have, we don't have any.
 
Fattar ni hur fantastiskt det är att ha sådana människor runt omkring sig? Samtidigt som tjejerna på kontoret hela tiden: ''ååhh honey''. 
 
2013-11-07 @ 06:25:00 Mitt år i Arizona Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0