Most dramatic day of my life
Jag fattar verkligen ingenting eftersom gång på gång säger hon att hon är rädd men aldrig varför. 15 min senare bestämmer jag mig för att gå hem och får då massa hatfulla sms med: Du bryr dig aldrig om mig, du ska alltid komma först, blablabla. Vilket bara gjorde mig ännu surare för det är hon som drar med mig på massa konserter, aldrig låter mig prata med hennes band eftersom det är hennes ''moment''. Jag ska alltid fixa allting här hemma & hon bryr sig inte det minsta!
På vägen hem får jag också ett sms från min värdpappa som säger: Är du okej?. När jag kommer hem ligger Marcella och storgråter på vårt rum. Jag får inte gå upp, utan min värdpappa pratar med oss både. Jag är fortfarande så himla chockad att en person kan vara så dramatisk. Det är också det första jag säger då jag kommer innanför dörren. ''This is too dramatic for me''
Vad som sedan visade sig ha hänt var att Marcella sett några konstiga människor. Först så finns det två businessmän som alltid jobbar där som kände igen oss från förra gången och ville säga hej och fråga hur det gick i skolan. Sedan såg vi en man som pratade med sig själv vilket hon tyckte var så otroligt skumt. Sedan började de här två männen (enligt henne) prata om skumma saker, samtidigt som de gick in i en bil. Allt detta kopplade hon till sin egen stad, Sao Paolo Brasilien där detta bara förekommer vid ett tillfälle, då de vill kidnappa någon. För mig var det inget konstigt alls, de var bara glada, pratsamma människor. Dock så hörde jag inte vad de två männen pratade om.
När jag kom hem bad Marcella så mycket om ursäkt för sitt beteende. Hon erkände att rädslan tagit över och hon fått någon slags panikattack. För att inte vara sämre än henne bad jag också om ursäkt för ''att jag såg som att jag inte brydde mig'' - Mycket på grund av att jag inte hade någon aning om vad som var fel. Ni kan ju tänka er mig där, lilla svensken som inte brukar göra väsen och visa känslor jämfört med en hyperventilerande brasilianska.
Kommentarer
Trackback
