Smashade precis mitt huvud så hårt in till vår byrå. Varför händer sådant här mig hela tiden? Explanation tack!!
Måste bara börja säga att det är svårt att inte älska amerikaner. Frågar man en svensk vad de gjort i helgen får man väl ''Den var bra, jag gjorde det, och det, m m''. När jag kom imorse frågade jag min kompis hur hennes helg varit och hon bara helt rakt på sak: ''Well, I have been really into this guy at school so I met him with my friend on Saturday with my friend and then I went to this house Sunday and he kissed me so I'm really happy now''. Jag har känt denna tjejen i några dagar... Kan ju bara säga att detta inte hade hänt i Sverige?
Annars?Min teaterlärare körde spontanauditions på teatern och jag blev lite smått terrified men det gick bra! Får se vilken roll jag får imorgon. Eftersom skolan var det bara rakt hem till sängen. Har missat så enormt mycket sömn de senaste dagarna och kände att tar jag inte tiden till att sova nu så kollapsar jag. Så 1 1/2 timme var perfekt!
Körde sedan upp i bergen för att köpa ''running shoes'' till mig. Tydligen är det inte alls konstig att jag hatar att springa då jag alltid får ont i fötterna. Dels är jag plattfotad, faller in på fotsulan men problemet har varit att mina skor har varit för små. Har ju egentligen 40 och killen plockade då fram ett par 42:or till mig. Känns så mycket skönare nu! (Mamma: skorna har sådana kullar precis framför hälen som lyfter upp, så som vi gillar)
NU: Ska jag sova. Har precis varit på promenad i området, 8 km var det visst!
P.S Kan inte få bort det fetstilta så ni får dissa min typografi...