14 grader, regn och blåst. Det perfekta Helsingborgsvädret...
Problemet är bara att det förflyttas hit, vad hände? Hemma går jag då klädd i jeans, jacka & kofta vid denna temperatur. Idag är jag klädd i tunn blus, shorts & flippflopp.
Folk kommer fråga om jag inte fryser och troligen kommer jag säga nej. De har en väldigt stark bild av att jag är den svenska vikingen som klarar allt. Fråga mig inte varför men vill ju inte förstöra den bilden hahaha
Eftersom Emelie skrev ett inlägg om fester - och att de har det ganska lugnt på den fronten så tänkte jag kontra:
Tydligen är min skola en riktig partyskola där 1/5 har fest/går på fest varenda helg. De fester jag har varit så har båda varit i gigantiska hus. Den ena var utomhus i ett hus med pool och allt. Den andra var inomhus i en avgränsad del som var stor som en lägenhet. Hur coola festerna än är så lyssnar amerikaner på helt annan musik, dansar på ett väldigt speciellt sätt och så är röker fler på än dricker.
Linn & jag - Isaks 18-årsfest
Jag & Vickan -Davids 18-årsfest
Felicia, jag, vickan - Min 18-årsfest
Jag - innan SEB entreprenörsmiddag
Jag & Emelie - efter Oscarsgalan & PPP
Började experimentera lite med VideoFy me appen idag. Detta blev resultatet- ett litet klipp från vår promenad från skolan och första sekunderna i huset. Vet att det är lite skakigt men det får ni stå ut med. & Ja, jag har en fantastiskt fin hållning under klippet, ni hade också haft det om ni bar på en 20 kg tung historiabok.
Apropå ljudet så gäller det att skruva upp de 30 första sekunderna. Enjoy!
Som utbytesstudent är du iland lite nere/ledsen på grund av att du inte känner någon, samt inte vet om någon lägger märke till dig. Det var nog därför jag blev så överraskad att komma hem från Utah och mötas av glada hälsningar. Marcella nästan hoppade ur sängen för att berätta hur mycket hon saknat mig, min värdfamilj var så himla glada av att ha mig tillbaka, mina kompisar var jättepositiva och frågade hur jag hade haft det, människor som jag inte känner så väl frågade om resan, lärarna undrade vart jag tagit vägen och huvudkontoret hade märkt av min frånvaro & saknat mig så.
Drar till Utah imorgonbitti för att tävla i teater. Hemma på söndag men ska försöka uppdatera om vi har internet. Har vi tur kan jag skypa med några av er under bussresan!
Det är absolut nödvändigt för killen att hålla upp dörren för tjejen, allt annat är skandal. Jag har även märkt att kommer man 20 m framför och håller upp dörren så går killen fortfarande inte igenom, utan väntar tills jag gjort det.
Idag gjorde jag det till en killkompis och han bara väntade tills jag inte kunde hålla mig längre och sa: kan jag inte få hålla dörren en endaste gång? I Sverige gör inte killarna såhär så jag är van vid det! Han svarade att ända sedan man är liten får man lära sig att hålla dörren för tjejen. Ganska gulligt ändå!
1. För att börja med vapen. Alla har minst ett här. Igår när vi var på roadtrip drog min värdpappa upp en gigantisk kniv ur sin ficka, ingen liten en! Blev lite panikslagen men han tröstade mig snabbt med att han vanligtvis har en pistol innanför byxlinjen. Amerikaner alltså... Vet också att barnen här i familjen alla är tränade till att hantera ett vapen.
2. Droger. Droger är verkligen mycket populärare här än Alkohol. Många är höga i skolan, tittar man i toaletterna kan man se spår av allt möjligt. Häromdagen kunde vi inte vara i vårt klassrum p g a av att någon rökt på genom ett äpple på toaletten intill.
3. Unga mammor är också mycket vanligare här. Vet att en tjej i min klass har en mamma som fick sitt första barn när hon var 15 år. För någon vecka sedan gick det också runt en bild över hela skolan på någon som hade hittat ett graviditetstest på tjejtoaletten. High school är verkligen fullt av drama!
Så idag kom vi äntligen iväg till Sedona. Jag, Marcella, en annan brasiliansk utbytesstudent och mina värdföräldrar! Åkte tidigt imorse, redan vid åtta och gav oss ut på vår roadtrip. Vad som chockade mig mest är landskapet här, sååå fint! Inte alls öken, utan träd, enorma berg, platåer. Naturen var helt breathtaking & särskilt de röda klipporna. Längs vägen fanns skyltar som: ''Akta för fallande stenar'' ''Akta för fallande is'' och ''Se upp för hjortar''. Påminde så mycket om Sverige så jag bara satt och log.
Åkte i alla fall och tittade på en gammal Indianborg som var byggt uppe i bergen och sedan till Slide rock vilket är den naturliga vattenparken. Tyvärr kunde vi inte hika på grund av att vattnet endast var 15 grader så vi hikade runt lite, vilket är otroligt poppis här i Arizona. För att göra hela resan ännu mer amerikansk avslutade vi den på ett diner i Flagstaff där vi åt BBQ burgers.
Och när Marcella blev serverade kom det in en gigantisk hamburgare med två skivor tjock biff och allting. Jag bara stirrade på henne och sa: How are you going to eat all that!!? Marcella: With my mouth! Hahaha ibland får hon till det!
Homecoming dansen var minst sagt speciell. Trodde jag skulle dö ett tag då alla mina kompisar började grinda (nej mamma, mormor, pappa - jag tänker inte översätta. Träffade istället några andra av mina kompisar, vilket var kul!
1. Marcella på IKEAS barnavdelning
2. Mitt område
3. Outside IKEA med min mjukglass
4. Harry Potter tröjan
5. Blev döpt till Bolivia på starbucks
6. Crazy socks day i skolan!
7. Swedish coookies made by moi!
Nästan klar med min uppsats där jag analyserar 9/11 till Salem witch trials. Kollat på mitt favvo-program här i USA: Impractical jokers vilket handlar om 4 killar som gör prank på människor, precis min humor!
Imorgon laddar vi!! Homecoming assembly, match och klänningjakt. Klockan 07.00 am ska jag vara på skolan...
Så länge kan ni njuta av lite skön musik ackompanjerat med våra cross country personer.
Hahahaha kan inte sluta skratta åt mig själv. Var verkligen i himmeln idag och som ni märker var mitt vokabulär inte speciellt stort. - omg - omg - omg.
Tack till världens bästa mamma som spred lite glädje över denna lite ledsna vecka. Puss!
Heej alla! sitter i klassrummet nu med min kaffe som sällskap. Anledningen till att bloggen kanske är lite tråkig nu är pga att vi har spirit week. På lördag är det homecoming dans så varje dag klär vi ut oss och firar. schemat är: Monday- music MondayTuesday- twin dayWednesday - wacky socks Thursday- throwback Friday- spirit day (skolan färger)
Ni vet att jag sa att gårdagen var den mest dramatiska i mitt liv? Så var det tills idag!
Under journalismen går larmet, inte brandlarmet, utan ett annat. Några sekunder senare säger någon i högtalaren: students, Teachers - the school is under lockdown.
För er som inte vet vad detta är så är det vad som händer när
en okänd person kommer in på campuset och skjuter. (Så kallade skolskjutningar)
Läraren beordrar alla att lägga sig på golvet, under borden, medan hon går runt och låser alla dörren och försöker dölja att det finns elever där inne. Vi får inte prata, utan måste sitta knäpptysta. I den stunden visste ingen om det var övning eller ej. Jag tyckte det va konstigt att elever satt med sina mobiler men samtidigt sa läraren: they didnt tell me about this.
Kan lätt erkänna att jag satt och skakade. Var så rädd för visste inte vad som hände. Har mått dåligt hela dagen haha eftersom det var ett litet trauma för mig. Som tur var det nog övning.
1. Vad föredrar ni? Korta eller långa inlägg? Det senaste inlägget var ju lite väl mycket. Men vill ni ha dem jag har nu eller mer det viktigaste. Får jag inga svar, slutar jag blogga. Punkt. Haha.
2. Skulle behöva ny bloggdesign som någon kan sätta in. En länk kan man få för det! Skulle vara enooormt tacksam.
3. Såg att det trillat in många frågor. Älskar verkligen dem så har ni mer, fråga på, eller helt enkelt saker ni vill att jag ska visa? Jag svarar på dem, typ imorgon.
Så för att svara på dessa punkterna kan ni antingen:
Har nog just haft den mest dramatiska situationen i mitt liv. Jag sitter tillsammans med Marcella och pluggar på Starbucks & allting går fin-fint! Sedan börjar jag prata med Emelie och då vi pratat i ca 30 min ställer sig Marcella upp, börjar packa ihop sina saker och skriker. Jag fattar ingenting då jag är inne i samtalet med Ems. Marcella fortsätter att hyperventilera, säger att hon håller på att svimma så rädd hon är. Jag frågar varför - varför är du så rädd och det finns något jag kan göra. Hon skakar bara på huvudet och säger hon måste hem. Jag sitter där fortfarande som ett frågetecken och blir lite sur då vi hade massa planer att göra under eftermiddagen. Sedan säger jag: Kan inte gå nu, ska bara prata klart. Hon börjar skrika och springer hem.
Jag fattar verkligen ingenting eftersom gång på gång säger hon att hon är rädd men aldrig varför. 15 min senare bestämmer jag mig för att gå hem och får då massa hatfulla sms med: Du bryr dig aldrig om mig, du ska alltid komma först, blablabla. Vilket bara gjorde mig ännu surare för det är hon som drar med mig på massa konserter, aldrig låter mig prata med hennes band eftersom det är hennes ''moment''. Jag ska alltid fixa allting här hemma & hon bryr sig inte det minsta!
På vägen hem får jag också ett sms från min värdpappa som säger: Är du okej?. När jag kommer hem ligger Marcella och storgråter på vårt rum. Jag får inte gå upp, utan min värdpappa pratar med oss både. Jag är fortfarande så himla chockad att en person kan vara så dramatisk. Det är också det första jag säger då jag kommer innanför dörren. ''This is too dramatic for me''
Vad som sedan visade sig ha hänt var att Marcella sett några konstiga människor. Först så finns det två businessmän som alltid jobbar där som kände igen oss från förra gången och ville säga hej och fråga hur det gick i skolan. Sedan såg vi en man som pratade med sig själv vilket hon tyckte var så otroligt skumt. Sedan började de här två männen (enligt henne) prata om skumma saker, samtidigt som de gick in i en bil. Allt detta kopplade hon till sin egen stad, Sao Paolo Brasilien där detta bara förekommer vid ett tillfälle, då de vill kidnappa någon. För mig var det inget konstigt alls, de var bara glada, pratsamma människor. Dock så hörde jag inte vad de två männen pratade om.
När jag kom hem bad Marcella så mycket om ursäkt för sitt beteende. Hon erkände att rädslan tagit över och hon fått någon slags panikattack. För att inte vara sämre än henne bad jag också om ursäkt för ''att jag såg som att jag inte brydde mig'' - Mycket på grund av att jag inte hade någon aning om vad som var fel. Ni kan ju tänka er mig där, lilla svensken som inte brukar göra väsen och visa känslor jämfört med en hyperventilerande brasilianska.
Emelies inlägg var bara mitt i prick då jag idag haft en sådär dag. Folk säger till mig: Du har ju jättebra, varför har du gjort det, varför har du inte gjort det. Sanningen är den att bloggen är ett urklipp ur mitt liv, alltså skriver jag inte allt som händer. Vissa dagar är inte så kul men oftast skriver jag inte om de då. Varför? Jag är positiv, hatar att klaga och vem vill läsa om en lipsill. Med detta vill jag inte säga att jag ljuger för er, utan försöker göra min blogg underhållande.
Emelie: Puss & Kram till dig! Tänk bara hur bra nästa dag kan bli om denna var sådär! Som min kloka lärare här sa: Hur ska man kunna veta/känna glädje om man inte känt sorg/tråkigheter?
Heej alla! sitter i klassrummet nu med min kaffe som sällskap. Anledningen till att bloggen kanske är lite tråkig nu är pga att vi har spirit week. På lördag är det homecoming dans så varje dag klär vi ut oss och firar. schemat är: Monday- music MondayTuesday- twin dayWednesday - wacky socks Thursday- throwback Friday- spirit day (skolan färger)
